Paper Towns - A Book full of Metaphors

Warning! May contain spoilers!

Can you truly know another person? Or will there always be things you will never learn about persons that are close to you?

This is the overall theme of the book Paper Towns, written by John Green. This book has been on my reading list for quite some time, ever since I read Fault in our stars, another book by him. In particular I like how Green tends to create teenage characters who have quite deep conversations with plenty of metaphors and existential questions; his books are not only about teenagers living ordinary teenage lives.

The story in Paper Towns is set in a high school environment in Orlando, Florida. It is about Quentin, a boy in his senior year in high school, and his obsession with his neighbor, Margo; a popular and most importantly mysterious girl. They were good friends when they were children, but grew apart as they got older. Margo became a popular girl with popular friends and a popular boyfriend, whereas Quentin became quite unpopular with few friends. Instead he spends most of his time being obsessed over Margo as being the ideal human being.

Paper Towns begins with Quentin and Margo as children, when they find a dead man in the park. Already here you get an understanding of Quentin’s and Margo’s different personalities. Green writes in Quentin’s point of view; “As I took those two steps back, Margo took two equally small and quiet steps forward.” Then the story skips toward to when they both are in their senior year of high school.

When Margo runs away from home she leaves clues for Quentin, which helps him find the physical person Margo. In the search, Quentin also learns more and more about Margo’s real personality. At the end of the book when Quentin finds Margo, he comes to realize that his idealized view of Margo is in fact only his own interpretation. He states: “Margo was not a miracle. She was not an adventure. She was not a fine and precious thing. She was a girl.” The message given, the mirror metaphor, is that the interpretation of a person is primarily a reflection of yourself.

Additional metaphors of how to view human beings are presented in the book. One of them is about how all people are grass, connected to each other in the roots. This metaphor states that you can truly know another person. Another dimension to this interpretation may be that your connection to other human beings will not go away as you die. Memories will stay, as will the connection of the roots of the grass. There is also a theory about strings, a person only has a limited amount of strings and every time you get let down, or you fail, a string bursts. And then finally when all strings have burst you die, there is nothing left of you. However, the grass metaphor is more appealing as we do prevail in memories after we have died.

Green uses a mix of simple and difficult language in his book. He uses simple language for simple conversations and the more advanced language is reserved for the metaphors, the deep conversations and the existential questions. There is also hidden irony and paradoxes. For example Margo leaves clues for Quentin to find her, but then when he does, she is upset because she did not want to be found.

Paper Towns is a book you can read countless times and still learn something new every single time. There may only be one overall theme, but there are many hidden meanings and messages. How you decide to understand the book and which of the metaphors you take to heart is up to you and who you are. The novel can be life changing and then it can also not be. You can either focus on Quentin’s mission of finding Margo, or you can focus on the psychological journey that Quentin experiences. For me, the existential questions affected the most, without them it would be a quite ordinary story.

When you have read the novel Paper Towns you might think that you have learnt about Quentin, Margo and their story. But in fact you may have learnt more so about yourself...

Att vara Blyg

Att vilja göra något innebär inte alltid att man kan. Det kan finnas många olika anledningar till detta, exempelvis brist på pengar, begränsningar på grund av hälsa eller helt enkelt prioriteringar i livet. Det kan också bero på ens personlighet. I detta inlägg tänker jag diskutera blyghet, och hur blyghet kan vara ett stort hinder för att göra det man vill och för att uppnå sina mål. Blyghet är något som de flesta upplever men i olika stor utsträckning. Vissa kanske bara upplever att de är lite blyga när de träffar nya människor. Andra påverkas mer och kan känna jättestor oro över situationer som de upplever dagligen.

Enligt en undersökning som beskrivs i Svenska Dagbladet så utgörs blyghet av 3 faktorer; dessa är tankar, känslor och beteende. Blyga människor oroar sig mycket för vad andra ska tycka. De känner ofta obehag i en utmanande social situation. De undviker ögonkontakt, svarar enstavigt på tilltal och har svårt att inleda ett samtal. Detta leder till att många väljer att undvika jobbiga sociala situationer.

Denna definition av blyghet, med dessa tre faktorer, kanske ger en tydlig bild av blygheten som ett hinder. Men jag tänkte förtydliga det ännu mer med några exempel. Som blyg kan det vara väldigt jobbigt att räcka upp handen i klassrummet, eller att säga sin åsikt i grupparbeten. Detta kan kanske leda till att det går sämre i skolan, då delaktigheten inte har varit märkbar. Att stå och redovisa inför klassen kan vara väldigt utmanande! Blyghet kan också påverka livet utanför skolan; kanske söker man inte det sommarjobbet man egentligen önskar, eller går med i den där spännande idrottsföreningen.

Att vara blyg kan också göra så att man uppfattas som tråkig, otrevlig och ointressant, när man i själva verket helt enkelt bara inte vågar! Är man blyg, så som jag är, så uppstår det dagligen situationer som är obehagliga och ansträngande. Men jag kan inte sluta gå i skolan, eller sluta träffa andra människor bara för att jag är blyg. Sociala situationer är inte precis något man kan ta bort ur sitt liv… Och det vill jag förstås inte heller.

Så vad ska man då göra när blygheten är så stor att den är ett hinder för det man vill göra? För mig så skulle min blyghet kunna vara ett hinder för att bli den jag vill bli, kanske vill jag bli politiker, kanske lärare, eller något helt annat. Om jag exempelvis ska bli lärare så måste jag överkomma min blyghet och kunna prata inför klassen.

Mitt långsiktiga mål är alltså att kunna stå och prata framför en hel klass, men för att kunna uppnå detta måste jag sätta rimliga krav på mig själv, öka utmaningen succesivt; sätta upp delmål. Exempelvis så brukar jag inte göra redovisningar inför hela min klass, och för varje gång jag redovisar så ökar jag kanske antalet jag redovisar för. Man ska inte börja med för höga förväntningar, för uppnår man inte dem direkt så kan det vara ett stort nederlag och svårt att återhämta sig från.

Viktigast av allt är att man måste förstå att, visst, blygheten kan vara ett stort hinder i många sammanhang, men det är också en bra egenskap. Eftersom blyga personer oftast iakttar och tänker mycket istället för att prata, så blir de oftast bra på att läsa av och minnas saker om personer och har ofta genomtänkta saker att säga. Man ska sluta må dåligt över att vara blyg. Det är det viktigaste och svåraste steget att ta för att sluta låta sin blyghet vara ett hinder för att göra det man vill. Man behöver inte försöka ta bort sin blyghet, man ska bara lära sig att hantera den och arbeta kring den. Det är få personer som måste möta sin rädsla lika ofta som de blyga gör. Blyga människor är modiga människor!

8 Inspirational Quotes

 
“An entire sea of water can’t sink a ship unless it gets inside the ship. Similarly, the negativity of the world can’t put you down unless you allow it to get inside you.”
 
 
“Just do what works for you, because there will always be someone who thinks differently.”

-          Michelle Obama

 

“There will always be a reason why you meet people. Either you need to change your life, or you’re the one that’ll change theirs.”

 

“We can’t control what happens to us, but we can control how we respond to things we can’t control.”

-          Avis J. Williams

 

“The happiest people don’t have the best of everything, they just make the best of everything.”

 

“Don’t feel stupid if you don’t like what everyone else pretends to love.”

-          Emma Watson

 

“That always seemed so ridiculous to me, that people want be around someone because they’re pretty. It’s like picking your breakfast cereals based on color instead of taste.”

-          John Green

 

“Never look down on anybody unless you’re helping them up.”

-          Michael Clifford